Slutuppgift, Håkan Hellström - vänskap

ISO 100, f/5,6 1/125

Anna hade en vän med en bil, och vi åkte långt bort,

ISO 100, f/7,1 1/200

 för ett par bruna ögon for jag,
ISO 180, f/5,6  1/125

dom är uppe på taken, alla är högt över staden,

ISO 200, f/4 1/30

 och jag var full och jag var dum och jag ramlade på allt,
ISO 200, f/5,3 1/60

 en vän är en vän hur taskigt livet än gått, jag hoppas du fick pengarna jag skickade för när jag var väck var du alltid där för mig.

Min slutuppgift består av ett tema med en inriktning inom det. Jag valde att ha Håkan Hellströms låtar som grund för arbetet och sedan valde jag ut de stycken i några av låtarna som handlar om vänskap som själva inriktning. Anledningen till att jag har skrivit textstyckena som jag valt att illustrera är för att göra själva kopplingen mellan bilderna tydligare. Vad jag ville var att på något vis visa en resa inom en kort tid i någons liv. Det börjar med att man har en vän med en bil, sedan går någonting snett och man far iväg någonstans av en anledning - i detta fall för ett par bruna ögon som jag vill ska symbolisera att man lämnar en vän för en kärlek. Den tredje bilden vill jag ska visa ensamhet, att kärleken går snett och det resulterar i bild nummer fyra som jag vill ska visa att man har nått botten, att man varken har kärlek eller vänner kvar och tar till flaskan. Med den sista bilden vill jag visa resans slut, att man kommer bort från botten och att vännerna finns kvar där, trots allt som har hänt "en vän är en vän hur taskigt livet än gått, jag hoppas du fick pengarna jag skickade för när jag var väck fanns du alltid där för mig".

Själva anledningen till att jag valde detta är för att både Håkan Hellström och mina vänner är väldigt centrala i mitt liv, de spelar en stor roll för mig helt enkelt, så därför tänkte jag att det kanske skulle vara lite kul att mixa ihop dessa, och jag är faktiskt väldigt nöjd med slutresultatet som jag fick.

Arbetsgången gick väldigt bra! Det var fint ljus ute, mina vänner ställde upp som modeller, kameran var samarbetsvillig och det fanns massor ställen i staden som bara dök upp på vägen och passade in i mitt arbete. Det var som att bilderna kom till mig helt enkelt. Anledningen till att alla bilder är liggandes är för att dessa bilder som bäst bildade en historia tillsammans, allihop råkade vara just liggande. Jag tycker att jag har fått med en del olika bildutsnitt och vinklar, men jag tror att jag mest arbetade med skärpedjup, närbilder, rörelseoskärpa när jag tittar på alla bilder jag tog totalt och inte bara dessa som jag valt att presentera. Jag har även jobbat med olika ISO beroende på vad det fanns för ljus på de ställen jag tog bilderna.

Sättet jag har redigerat bilderna på är väldigt simpelt då jag inte ville ändra dem speciellt mycket eftersom att jag tyckte de var bra som de var. Därför har jag bara jobbat med ljusstyrka, kontrast och färgkurvor. Jag har höjt ljusstyrkan och kontrasten på de allra flesta, och i färgkurvorna har jag jobbat med att förstärka färgerna och sätta starkare respektive svagare kontraster på de olika ställen i bilderna där jag ansåg att det var passande. Själva redigeringsprogrammet som jag har använt mig av heter GIMP, och det fungerar finfint!

Sammanfattningsvis är jag ändå väldigt nöjd med mitt arbete, och jag tycker att jag fått fram temat på ett ganska bra sätt i bilderna. Jag önskar att jag jobbat mer med komposition och vinklar så hade det troligtvis blivit en bättre bildserie, men jag tycker att jag lyckats med det mesta trots allt. Vad jag är mest nöjd med är kvaliteten på bilderna, mycket tack vare ljuset, och det jag är minst nöjd med är att inga av de stående bilder som jag tog passade in i bildserien. Hur som helst var det en riktigt rolig uppgift!

Fotomaraton

 Något färgstarkt

 Något i detalj

 Fota vad jag vill

 Något av glas

 Något mjukt

En vägg på nära håll

Något kaotiskt

Något uppåt

Ett porträtt

Linjer, horisontell

Något stort

Den bild jag är mest nöjd med är nog portättfotot på min lillebror med anledningen att det inte är lätt att ta en skarp bild på honom eftersom att han alltid rör på sig, hur många gånger man än ber honom att stå still. Den här gången var han riktigt snäll och stod still när jag sa åt honom och tittade åt mitt håll när jag bad honom trots att han var så upptagen med att skotta snö. Jag tycker att jag har fått till ett bra skärpedjup och att fokus enbart ligger på hans ansikte. Det blir lite effektfullt med trädet precis bakom honom tycker jag, man ser grenarna trots att de är ofokuserade och det bryter av resten av det vita bakom Ivar. Det blir helt enkelt en lite mer spännande bakgrund än om den bara hade varit helvit!

Digital surrealism

Vi fick i uppgift att skapa ett surrealistiskt foto där gränsen mellan dröm och verklighet suddas ut, och  för att göra det har vi fått jobba i photoshop. Själva arbetsgången gick lite segt till en början då photoshop är väldigt svårt om man inte har jobbat med det tidigare. Vi fick dock en liten introduktion till det och det fanns videos till hjälp om man inte förstod hur man till exempel klippte ut någonting.

Själva bilden finns det nog egentligen ingen speciell tanke bakom, utan jag tänkte bara på att göra något så konstigt och orealistiskt som möjligt. Det visade sig att jag inte är speciellt duktig på att klippa ut kameler så Erika fick hjälpa mig ganska mycket på den fronten då hon var betydligt mycket bättre. Till slut lyckades jag i alla fall få ihop en fullständig bild med kameler i olika storlekar som vandrar från undersidan till översidan av en planet i en nebulosa (jag tror åtminstone att det är en nebulosa).

Jag har inte jobbat med så många olika grejer utan egentligen bara använt mig av att klippa ut saker ur en bild och klistrat in på en annan. Jag skulle givetvis velat använda mig av flera olika verktyg och prövat på fler saker, men eftersom att jag nätt och jämnt klarade av att klistra in saker så ansåg jag att det skulle vara att ta vatten över huvudet att försöka med något mer avancerat.

Allt som allt var det en rolig uppgift och man lärde sig rätt mycket grundläggande grejer inom photoshop. Jag skulle gärna velat jobba mer med programmet men det skulle givetvis blivit lite svårt med tanke på att man är två personer på en dator, det skulle helt enkelt ta för mycket tid antar jag. Men jag är nöjd med att vi fick göra den här uppgiften! Det var väldigt roligt och jag är skapligt nöjd med mitt resultat.

I'm big on metaphors

Denna bild ska representera ett citat från en av mina favoritböcker, The Fault In Our Stars av John Green. Citatet lyder:

"I'm big on metaphors." - Augustus Waters.

Anledningen till att jag har valt just det här är för att Augustus Waters, enligt mig, är den bästa karaktären som någonsin skapats, och för att jag tycker att citatet verkligen lyckas fånga hur han är som person, trots att det bara består av fyra små ord. Han är väldigt big on metaphors så att säga, och hans favoritmetafor är att sätta en cigarett mellan tänderna utan att tända den. Utifrån ett annat citat av honom - "It's a metaphor, see: You put the killing thing right between your teeth, but you don't give it the power to do its killing." - kan man anta att anledningen till att han gör detta är för att det ger honom en känslan av att han har sitt liv under kontroll, att det är han som avgör om han dör eller lever. Han har tidigare lidit av osteosarkom (skelettcancer) och lyckats bli frisk från det, vilket man kan säga innebär att han har haft "the killing thing" i sig men inte låtit det vinna = "but you don't give it the power to do its killing". Han lät inte cancern vinna, precis som han inte låter cigaretten döda honom. 

Bildanalys

1. Inledning

Denna bilds fotograf är Gregory Crewdson och den finns att hitta på Google om man söker på hans namn. Målgruppen är nog ingen specifik, men kanske mer riktad till människor i medelåldern och uppåt än småbarn och ungdomar.

2. Bildbeskrivning, denotation

Vad man ser: Bilden är tagen utomhus en regnig kväll/natt. Man ser en blöt mörkgrå väg, en mörkblå himmel, ett grått fordon med öppen dörr och en brun väska som står på marken bredvid. På fordonets bakre del sitter en vit rektangel med något svart blurr på sig som man inte riktigt kan tyda. En bit bort från fordonet finns en människa placerad mitt på vägen, ovanför människan finns ledningar som går kors och tvärs i diagonala, vågräta och lodräta linjer. Till höger finns det tydliga byggnader på rad som bildar en diagonal linje, samtidigt som det till vänster syns lite otydligare byggnader längre bak. Man kan se in i husen tack vare genomskinliga rutor som sitter på dem, och därför kan man se att huset närmast den som betraktar bilden är utsmyckat med olika materiella ting. Inifrån kommer det ljusare färger som hamnar i kontrast med de mörka färgerna och det mörka ljuset som finns utomhus. I det vänstra hörnet längst upp samt i det högra på andra sidan hänger det ned löv. På den blöta marken finns det vita sträck målade som i rutor, och vägen är uppdelad i en större lite mer fri yta och en mindre sidoväg till höger. 

Hur man ser: Det är en totalbild tagen i ett liggande perspektiv tagen lite från vänster, men ändå väldigt rakt framifrån, som får med mycket av den kringliggande miljön, och har ett sidoljus som troligtvis kommer från gatlyktor av något slag. Själva bilden lyses dock upp av det naturliga ljuset som finns utomhus. Alla färger är rätt mörka eftersom att det naturliga ljuset som används i bilden är väldigt dämpat och inte alls skarpt. Det är möjligt att fotografen har använt sig av någon slags ljussättning för att lysa upp husen mer så att de kommer med mer i bilden. Det finns ett djup i bilden eftersom att den forsätter bortom människan och bilen som är huvudmotiven, därför vandrar blicken rakt framåt och längst bort till bildens slut. En bit bort från människan är det som att himlen har öppnat sig och släpper ut ett ljust sken som lyser upp marken, det gör att människan framstår som mörkare vilket gör att hen hamnar i fokus på bilden. Det är dit blicken genast dras när man först kollar på den, och man återkommer hela tiden dit. Skärpan i bilden ligger från där människan står till resten av högersidan ända till bildens slut. De flesta motiven i bilden är väldigt kantiga och hårda, och rektangeln är en återkommande form här.

3. Tolkning, konnotation
När jag tittar på den här bilden får jag en känsla av uppgivenhet, som att mannen på bilden har haft allt och sedan plötsligt inser att han har förlorat allting och därmed inte har varken något eller någon. Den övergivna platsen och det faktum att han är den enda som är där trots att det ser ut att vara en del av ett samhälle som annars är ganska folktätt, skulle kunna symbolisera mannens psykiska ensamhet. Man får känslan av att han är den enda i världen, och det ser otroligt dystert ut. Att fotografen har valt att ta med delar av träd i de båda övre hörnen ger en slags inramande känsla, som att man verkligen står utanför och tittar in på mannens liv och känner hans känslor utan att kunna hjälpa honom eftersom att man bara är en betraktare och därför står utanför ramen som markerar gränsen mellan hans värld och vår värld. Det känns som att han tillhör en annan värld och inte skulle höra om man skrek på honom eftersom att hans värld inte är hopkopplad med den verklighet man själv befinner sig i. Husen i bilden skvallrar även de om övergivenhet och bidrar till att känslan av hopplöshet ökar ytterligare - det är som att ingenting betyder någonting för att allting redan är förlorat och att det inte finns någonting att göra åt saken hur gärna man än vill.

Vad jag tycker gör bilden extra intressant är att mannen på bilden är klädd i kostym och har en portfölj vid bilen, vilket ger mig känslan av att han är ganska framgångsrik och är en samlad man som har livet under kontroll. Om jag utgår från att han är en framgångsrik man analyserar jag på dysterheten på ett annat sätt för då finns det plötsligt tankar i mitt huvud som gör att denna hopplösa känsla istället handlar om en materiell förlust istället för relationsrelaterade förluster. Kanske att börsen har kraschat och att han därför är ruinerad och inte längre tycker att han har någonting att leva för eftersom att hela hans liv har handlat om hans ekonomiska inkomst. Dock tror jag att hopplösheten syftar mer på att han är ensam, och inte så mycket om hans ekonomiska situation eller materiella saker över huvud taget. Han håller ut händerna med handflatorna uppåt och låter regnet falla ner i hans händer, och det förstärker min känsla av att han har gett upp. Det är som att han verkligen betraktar regnet och verkligen låter hans händer känna det så att hans sinnen kan uppfatta att jorden fortfarande snurrar på som vanligt, som att han på något sätt behöver känna något för att bli påmind om att han fortfarande är vid liv. Det här är en bild som jag tror väcker väldigt många privata associationer, men även kulturella. Kommer man från en kultur där pengar inte spelar lika stor roll i samhället som det gör i det samhälle vi lever i kanske man inte för allt i världen skulle kunna tänka att mannens uppgivenhet kan handla om ekonomiska problem, som mina tankar vandrade iväg till.

Bilden är i det stora hela en bild med mycket kantiga motiv och det gör att den känns ganska hård, mannen är i princip det ända som inte är kantigt och hårt vilket återigen leder till att han står i kontrast till resten av bilden och fångar betraktarens uppmärksamhet. Det faktum att husen hamnar i en diagonal riktning tycker jag bidrar väldigt mycket till bildens djup. Det djup som de diagonala linjerna framkallar skapar tillsammans med det faktum att mannen är en typ av en förgrund och därmed skapar en bakgrund bakom sig, ett mycket längre djup till hela bilden än vad diagonalerna eller för- och bakgrunder skulle givit om de stått själva. Jag tycker även att det känns som att bilden på något sätt är väldigt mycket i rörelse trots att inget egentligen rör sig förutom regnet som faller. Det känns som att mannen står blickstilla men som att världen runtom honom fortsätter på som den alltid gjort trots att hans liv står still. 

Jag vet inte riktigt vad fotografen vill säga med den här bilden. Eftersom att jag får så många olika tankar och känslor kring den är det svårt att summera ihop allting och dra en rimlig slutsats kring vad han vill få fram. Men jag tror i alla fall att han vill spegla någon slags ensamhet, övergivenhet eller uppgivenhet, eller kanske alltihop på samma gång. Han kanske vill visa att det jorden fortsätter att snurra och att universum inte stannar eller förändras trots att det för oss människor kan kännas som att livet tar slut. Eller så kanske han vill visa att trots att du befinner dig i ett samhälle där det finns liv och ljud runtomkring dig hela tiden så kan du ändå känna dig helt ensam i världen, lämnad att orka axla dina problem helt på egen hand.

Studiofotografering

 ISO 1600

f/7. 1

1/15

ISO 1600

f/7. 1

1/15

ISO 1600

f/7. 1

1/15

ISO 100

f/16

1/13

ISO 100

f/16

1/13 

ISO 100

f/16

1/13

Dessa 6 bilder är resultatet av den uppgift som vi skulle genomföra i fotostudion och teaterstudion, där vår främsta uppgift var att jobba med porträttfoton. Teaterstudion var dock inte tillgänglig idag när vi skulle fotografera bilder där vilket resulterade i att vi fick jobba i en lite improviserad mörk fotostudio, vilket givetvis fungerade bra det med.

Det var lite knepigt att hitta rätt bländar- samt slutartal när vi skulle fotografera i "teaterstudion". Jag visste att vi skulle behöva högt ISO, därför ställde jag in min kamera på högsta möjliga vilket är 1600. Det var den lätta delen, och när jag ställt in det så började det svåra. För att hitta rätt bländar- och slutartal fick jag helt enkelt testa mig fram tills dess att det fanns en bra balans mellan bländaren och slutartiden, vilket resulterade i att de första bilderna jag tog var riktigt suddiga och korniga. När jag väl knappat in kamerainställningar som fungerade och gav bra bilderna en bra kvalité var det bara att börja jobba med hur jag skulle jobba med ljuskällorna (som var tre olika lampor) och ansiktet. Jag ville försöka få bra bilder genom att jobba lite med skuggkastning över ansiktet, vilket jag faktiskt tycker att jag lyckades rätt så bra med på den första bilden som jag valt att presentera. Vi hittade lite rekvisita som vi tog med i bilderna för att framkalla mer skuggor, och jag blev riktigt nöjd!

På den andra bilden använde jag mig av en stark lampa lite från sidan, men ändå ganska rakt på, och ljuset gjorde att Erikas mörka hår smält in i den svarta bakgrunden och gjorde så att det ljusa ansiktet blev väldigt framträdande i allt mörker. Om man kollar på vänstersidan av bilden så är det nästan som att Erika smälter samman med mörkret - som att hon blir en del av det, och det tyckte jag gav bilden väldigt mycket effekt. Hade inte axeln på bildens högra sida kommit med hade hon smält in i mörkret ännu mer och då hade det praktiskt taget bara varit ett ljus ansikte i mitten av ett oändligt mörker.

På den tredje bilden från "teaterstudion" har vi jobbat med en keramiktavla på det viset att vi täckte Erikas halva ansikte med den genom att ställa in ljuset så att det lös upp halva ansiktet och stoppades från att lysa upp den andra med hjälp av keramiktavlan. Återigen på den bilden så blandas hon verkligen in i mörkret och fokus hamnar då givetvis på det upplysta - halva ansiktet och handen som håller i tavlan.

Att fotografera i fotostudion var även det lite knepigt, eftersom att man var tvungna att hitta rätt bländar- och slutartal för det ljuset som fanns. Här visste jag att ISO, till skillnad mot i "teaterstudion" skulle vara lågt för att jag skulle lyckas ta så bra bilder som möjligt, därför valde jag att ha ISO 100. Att hitta rätt bländar- och slutartal i fotostudion var faktiskt svårare jämfört med att hitta rätt i "teaterstudion". Här valde jag att jobba mer med att ta bilder på olika avstånd, men på alla bilder arbetade jag med kameran rakt på ansiktet och inte ur några andra vinklar.

Den första fotostudiobilden är en halvbild, och jag tog den utan att Erika var beredd, men jag tyckte att den blev så himla fin, och att den på något vis påminde om någon typ av reklam i en katalog. Jag gillar speciellt att de röda naglarna och hennes blå ögon sticker ut i färg. Faktumet att hon ser förvirrad ut tycker jag personligen väcker känslor. Det ser ut som att hon har många tankar som snurrar runt i huvudet och händerna på huvudet tycker jag förstärker det hela lite - som att det är så mycket tankar att hon försöker samla dem genom att ta tag i huvudet och få kontroll över dem.

Den andra bilden från fotostudion är lite mer utav en helkroppsbild, fast ändå inte eftersom att hela hennes kropp inte är med, trots att benen fortfarande syns tack vare att hon sitter ned så att benen kommer upp mer i höjd. Den bilden är väldigt simpel, och jag tycker att den efterliknar ett porträttfoto som man tar under skolfotograferingen väldigt mycket. Det vill säga, det är en väldigt enkel bild. Vad jag tycker gör den extra fin dock är att det vänstra hörnet ligger i lite mer mörker än resten av bilden, vilket i sig skapar lite effekt och, i min mening, gör bilden mer spännande.

Den allra sista bilden är en närbild, och anledningen till att jag valde den är helt enkelt för att jag tycker att Erika är så himla fin på den, och att det är en bra bild med fint ljus och bra kvalitet. Den påminner väldigt mycket om den tidigare bilden som jag beskrev, med undantaget att den är tagen närmre och därmed har mer fokus på ansiktet. Jag valde även att beskära den som en kvadrat för att det skulle bli mycket fokus på just hennes ansikte.

Jag har redigerat alla bilder på väldigt enkla sätt, det vill säga bara höjt respektive sänkt ljusstyrkan, höjt kontrasten och jobbat med färgkurvor för att förstärka färgerna. På de bilder som jag tog i "teaterstudion" valde jag dock även att göra svartvita med den enkla anledningen att jag helt enkelt inte tyckte om den gula underton som ljuskällorna gjorde att bilderna fick.

I det stora hela tyckte jag att det var en väldigt rolig uppgift som gick mycket lättare att genomföra än vad jag trodde, och som även gav bättre resultat än vad jag vågat hoppats på. Det uppstod lite komplikationer med min kamera i fotostudion då den inte riktigt ville fungera tillsammans med blixten och därmed gjorde bilderna halva. Det var lätt att åtgärda problemet dock, för jag fick helt enkelt låna Erikas kamera som fungerade finfint. Vad som förvånade mig dock var att det var lättare att hitta rätt inställningar för att få bra bilder i mörkret i "teaterstudion" än det ljusa och skarpa ljuset i fotostudion, jag hade chansat på att det skulle vara tvärtom eftersom att det vanligtvis är mycket svårare att jobba med fotografering i mörker än i ljus.

Analogt foto

På lektionen i fredags fick några av oss prova på att jobba analogt i fotolabbet. Vi hann alla med att göra ett par stycken och fick i uppgift att välja ut en av bilderna som vi var mest nöjda med och som vi ville lägga ut på bloggen. Detta är då alltså den bild som jag blev mest nöjd med, och egentligen var jag inte alls nöjd med den till en början men ju mer jag tittade på den desto bättre tyckte jag att den blev, och till slut valde jag att lägga upp den. Hur som helst så var det jätteroligt att få jobba med det här i fotolabbet och det var riktigt kul att få skapa bilder på ett helt annat sätt än vad man är van vid. Jag förstår fortfarande inte riktigt hur det egentligen blev en bild bara genom att lysa några sekunder på fotopappret, men det var i alla fall coolt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer om det här, mer än att jag gärna gör det igen och förhoppningsvis är lite mer kreativ och kan skapa bilder som är finare än den här. Det skulle vara roligt att kanske få ta med sig några saker hemifrån som är lite mer betydelsefulla och sätta ihop dem i en bild tillsammans, så att man kanske har en annan tanke bakom vad man skapat.